Hur brinner jag utan att bli utbränd?

Igår fick vi besök från AF och vi pratade bland annat om de förändringar som är på gång i företaget. Och så kom vi in på det här med att vara utbränd, och då sa hon från AF något som är självklart men ändå nytt för mig:

 – för att bli utbränd måste du brinna.

Jag brinner – därför blir jag utbränd. Men hur brinner jag UTAN att bli utbränd?

Vari finns den gyllene medelvägen? För visst är det möjligt?!

Jag önskar att jag hade ett svar. Alldeles för många i min närhet sitter nämligen i denna rävsax, och det är dem jag tänker på. Jag vill ju så gärna hjälpa!

Jag är medveten om att denna medelväg ser lika olika ut som det finns människor, men kanske ligger det något i att våga vila, att våga ta en paus, fast man älskar & brinner för det man gör.

Jag har aldrig hamnat i utbrändheten, men jag har varit mycket nära. För mig var det svåraste att erkänna att jag inte orkar allt som jag vill. Det tog mig tre år att acceptera detta – från att läkaren satte en diagnos (utmattningsdepression) till att jag faktiskt förstod vad det innebar – trots att jag fick mediciner för depressionen!! Jag såg ett program om en man som berättade om sin utmattningsdepression, och allt han sa stämde in på mig. Det blev en riktig aha-upplevelse. Sedan dess har jag blivit mycket bättre på att ta livet i MIN takt och inte i alla andras takt. Jag har lättare för att säga ”nej, jag orkar inte idag”.

I ett år har jag nu levt med denna ”uppenbarelse” och börjar sakta undra hur länge det kommer att hålla. Kommer jag att fortsätta klara att säga nej till mig själv? Eller kommer jag än en gång att leva i förnekelse, och bara köra på tills den dag jag blir utbränd på riktigt och inte bara nästan?? Har jag hittat det jag brinner för eller kommer jag att hitta något jag brinner för, utan att bli utbränd?

Vilar jag?

Under ett par dagars tid har jag läst ett förhandsexemplar av Tomas Sjödins nya bok Det händer när du vilar. Och jag slås direkt av vad vi alla har förlorat i dagens samhälle.

Vi jagar hela tiden efter mer, större, att vara bäst, i allt. Det spelar ingen roll vad det gäller, för vi är alla lika stressade och pressade att hinna med allt, att göra färdigt.
Och i denna jakt på perfektion har vi förlorat det som kanske är viktigast av allt - vilan. En stund för återhämtning, eftertanke, kreativitet - att bara få göra något helt annat än det vi brukar göra och njuta av det.

Sjödin beskriver hur vi har gått ifrån vilan som något heligt, till att istället skämmas om vi tar det lugnt en stund. I en tid av ständigt ökande psykisk ohälsa, som blir till fysisk ohälsa, är detta med vilan något som blir extra viktigt att bevara och vörda. Som titeln på boken säger: Det händer när du vilar.

Det här är en av de bästa böckerna jag har läst på mycket länge, och jag känner att den "talar" till mig, Den levererar många, kanske självklara, sanningar som jag inte förstått förrän jag läst dem. För mig är detta en bok som manar mig till eftertanke och reflektion över mitt eget liv:

Vilar jag?